Ärliga taxichaufförer

Vad ska man säga om kineserna...? En sak som är säker och det är att de är ärliga männsikor. I alla fall de jag har träffat. Senst idag berättade min resekamrat att taxichauffören tyckte att jag såg vacker ut. Som tur var, fick jag reda på det efter att vi stigit ur taxin, annars hade jag nog hoppat av tidigare :-) Det är inte varje dag man får en sådan kommentar från en taxichaffis. Märkligt. Men som bekant så är kineserna både frågvisa och rätt så öppna. Och de kan fortsätta vara det så länge det är positiva saker... hihi

Nu är våren här igen....

Efter förra veckan trodde jag att våren kommit på riktigt men det var inte sant, eftersom redan på måndag efter så var det kallt. Solen visade inte heller sig från sin bästa sida. Det dröjde ända till den här helgen innan värmen verkligen slog till. Minst 25 grader tror jag med strålande sol. Underbart skönt. Hoppas bara det håller i sig under veckan så att man får lite energi. Idag var jag lite på jakt efter en uteservering för att sitta och relaxa med lite mat men tyvärr är uteserveringar ett okänt begrepp här i stan, och man får leta bra länge innan man kan hitta något som liknar en uteplats. Orsaken är enligt de själva den dåliga luften. Som svensk tycker jag det är en dålig anledning att inte ha uteserveringar. Det gäller helt enkelt att lokalisera de få ställen som verkligen erbjuder den här servicen.

Våren är här...

Nu äntligen har träden slagit ut och nästan överallt vart man går ser det grönt och skönt ut. Dock är det fortfarande lite kallt på morgonen. Fast framåt lunchtid blri det bra mycket varmare. Igår tror jag vi hade runt 18 grader. Eftersom man sitter inne om dagarna är det svårt att avgöra om det är varmt eller kallt ute. Därför fick jag en del kommentarer varför jag hade med mig en halsduk. :-)

Mina kollegor påminde mig också att jag glömde bort att bjuda in de för mitt föredrag som jag höll i helgen. Ärligt talat så tänkte jag inte på det. De har ju tillgång till en svensk guide varjje dag. Det roliga var att en av mina kollegor hade gått förbi lokalen där jag var och sett skylten utanför där dågon skrivit att det hölls ett föredrag om Sverige. Han hade dock inte lagt större intresse vid det. Vad ska man säga. Peking är litet.

Läste om händelserna i Paris angånde den olympiska facklan. Kinesiska vänner och kollegor bryr sig inte om viktiga personer från utomlands vill bojkotta spelen. Och det är inte mer än rätt :-)

En riktig frukost...

Gjorde ett besök på det tyska bageriet på "Lucky Street" för att inhandla lite bröd och faktiskt. Brödet smakade som bröd ska smaka. Idag är det förresten helgdag, så jag jobbar inte. Faktiskt mycket skönt, eftersom veckan för övrigt inneburit för mycket jobb och sena kvällar. Igår kväll firade vi in helgen med musik och goda vänner i lägenheten.

Idag ska jag under eftermiddagen på födelsedagskalas. Det var länge sedan sedan sist. Det är Gustav på jobbet som fyller år. Han är kines men ville ha ett svenskt namn så Gustav fick det bli. För att spara pengar firar de på onormala tider såsom lördag eftermiddagar och mitt i veckan.

Nu gäller det bara att hitta på en bra present också så att man inte kommer dit tomhänt!

Klippt och skuret!

Av tradition brukar jag gå till frisören i landet jag besöker och Peking ska inte bli något undantag. Efter jag kollat runt kan jag konstatera att det finns en massa frisörer i staden. Det var svårt att veta vilken som jag skulle välja. Eftersom jag skulle träffa ett par vänner på kvällen för en middag, tog jag den frisör som låg närmast tunnelbanan. För 20 spänn fick jag först en huvudmassage och en tvätt av knoppen. Därefter tog frisören vid och började klippa. Hela proceduren tog inte så lång tid och resultatet var helt ok också. Ingen speciell frisyr men det blev snyggt. Det hade också kroppsmassage men eftersom jag var på väg till middagen fick jag stå över.

Middagen intogs vid "universitet för utländska språk" i västra Peking. Två fiskar, ett lamm och en gris gjorde kvällen fantastiskt god. En av mina vänner som är själv mycket duktig kock visste vilka grejer som var värda att testa. Jag blir nog tvungen att visa mina egna kockkunskaper... Upp till bevis alltså att sleva ihop något gott värdigt kineserna. Ett lands hela matkultur står på spel och det är min uppgift att ändra den negativa inställningen om svensk mat. Tydligen har IKEA varit det enda beviset på svensk kultur. Industrikötbullar med pommes. Jag blir tvungen att ändra den här uppfattningen.. Okej kinesisk mat är god och innehåller så mycket olika smaker, men det finns svenska godsaker som kineserna måste bli varse om.

En PÅSKAMIDDAG som heter duga!

Påskamiddagen skulle intagas på en japansk restarang. Eftersom som restaurangen inte ligger så långt från vårt boende kunde vi knalla dit på fem minuter. Totalt var vi en 9 personer, alla kollegor från jubbet. Det bästa med just restaurangen förutom att maten var utsökt, var just priset. Vi hade valt "ät allt vad du kan". Sådana erbjudanden brukar oftast indikera en lägre stående matkultur. Fast här var det inte ALLS så. Efter att vi satt oss runt ett bord med ena långsidan fri, kom vår private kock för kvällen och började värma upp stekområdet, därefter började det. OJ OJ OJ!!! Det var bara att plocka menyn, välja några trevliga rätter och invänta till att råvarorna kom till vårt bord. Därefter började matkostnären tillika kock att sleva ihop de godaste köttstycken som jag smakat. Nu kanske Ni tror att drickat var dyrt. ICKE ICKE!!.

ALL DRICKA VAR INKLUDERAT. Heinikenflaskor stod i långa rader, och våra servitriser såg till att glasen aldrig kunde tömmas helt och hållet. Varm japansk sake beställdes och nu var påskamiddagen fulländad.

Ärligt talat tror jag inte restaurangen ha räknat riktigt rätt på just det här erbjudandet. Kanske för kineser, men för västerlänningar med hugriga magar kan man stanna där i evigheter. När vi började med efterrätten. Stekta bananer med glass hade de flesta andra gäster redan gått hem, men vi satt snälla kvar och njöt till fullo av maten.

Oj vilken påskamiddag!

Nu e det påsk

Ingen påsk utan ägg. Stack till affären på morgonen och kom tillbaka med ekologiska ägg. Sitter nu och mumsar påskaägg med svensk marmelad från Ikea och lite choklad som avrundare.

Är det påsk så är det!

ikväll blir det japansk mat. Ät allt vad du kan. Kan inte vara bra. Det är tillsammans med kollegor från jobbet så ikväll är det tyska som gäller. Skönt att få ventilera mina språkkunskaper, såväl engelska, tyska och emellanåt lite kinesiska. Kan inte bli bättre.

Planerna för helgen är annars att ordna med distanskursen i datorkunskap och förebereda ett föredrag om Sverige för ett par vänner. Fast påskhelgen skall firas som den firas i Sverige. Mycket mat, ligga på sofflocket och jäsa och njuta av tillvaron.

Glad Påsk från Kina!

Om det inte vore för familjen hade nog påsken sprungit förbi mig utan min vetskap. Här borta finns varken chokladägg eller påskharar. När jag stack till jobbet på fredag regnade det!?!?! Det var första gången som det regnade på två månader och först kunde jag inte tro det. Det var också idag som jag osökt kom att tänka på Malmö med tanke på vädret. Regn, kallt och dimma. Tydligen blir det alltid trafikstockning varje gång det regnar eftersom det Pekingborna inte är så vana vid det.

Under dagen lärde jag iallafall några kollegor lite mer om påsken och att jag egentligen skulle vara ledig idag och på måndag fast det blir nog svårt...

Kvällen spenderades med trevliga kollegor från tvåan. Gemensam utgång till en trevlig restaurang och bar där arbetsveckan kunde summeras med hjälp av en öl eller två. Lite påsksamtal från Sverige med vänner och familj gjorde kvällen ännu trevligare och avlsutades (sent) tidigt på lördagsmorgonen.

Det blir den första påskafton utan ägg. Ska se om jag kan hitta några. Man måste hålla på traditionerna.

"Frohe Ostern som tyskarna skulle säga"

Äntligen måndag!

Helgerna i Peking tenderar att bli väldigt intensiva så när måndag kommer blir det lugnt igen. Denna helg spenderades med goda vänner på en kinesisk skola där 4-6 årsklasser lärde sig engelska. Jag fungerade som lärarassistent men kunde öva på mitt kinesiska uttal. Senare under dagen fick jag också möjligheten att laga mat med mina vänner. Hotpot. Första gången att prova det. Det var också intressant att se hur vanliga kineser bor i Peking. Det här området låg lite utanför Peking men att få tag på en billig lägenhet inom den 3e ringvägen är mycket svårt. Detta område låg vid 5e ringvägen och det tar ca 1,5 tim med buss att komma in till andra ringvägen där jag bor. Lägenheterna var lite europeiska i sin stil men utansidan såg skabbig ut trots att lägenheteskomplexet endast var 10-12år gammalt.
Invändigt såg det bättre ut.

Den senare delen av helgen besökte jag en bildelsmässa där jag träffade en amerikan som kunde berätta om den driftingkultur som har poppat upp i Kina. Men bilkulturen är fortfarande väldigt ung och förefaller öppet för allt. Jag ska själv försöka se om man får tid att kolla in något bilrace på motorstadion. Det skulle vara intressant.

Jag har också i helgen fått tag på en billig telefon. Det blev efter många beslut den billigaste Nokian jag kunde hitta. 350kr. Den sen ok ut. Man blir nog bara ledsen om man köper kinesiskt. Ser bra ut men fungerar dåligt. De flesta kineser använder Nokia, så det är lika bra att följa dem.

Födelsedag...

Igår fyllde min kära arbetskollega Wilson år. Just födelsedagar är något kul på jobbet. Eftersom det innebär god mat och tårta. Som tur är skickar de ut en lista över alla födelsedagar i början på varje månad så man inte ska missa datumet. Dock får man nog bara kaka när det är någon i det egna teamet fyller år. Under förmiddagen fick han i alla fall en jättebukett med blommor som täckte hela skrivbordet. Under lunchen gick vi alla i teamet med chefen till en trevlig tibetansk restaurang, vars smaker var nya för mig, men ack så goda. Eftermiddag gick åt att vänta tills det var dags för tårta och väl då, sprang alla in till kafferummet och förberedde. Efter sång och hurra-rop slafsade vi in tårtan. Frukttårta. mmmmm. !!!

Taxi i Peking

Att åka taxi i Peking är såklart som allt annat en upplevelse men beroende på taxiföraren kan upplevelse bli negativ eller postitiv. När taxiföraren blir tvungen att stanna på vägen för att ringa eftersom han inte alls vet var han befinner sig. Eller när de verkligen inte hittar och man får vackert stiga ur. Tredje alternativet är väl nog när taxiföraren vet vägen men efter en tid börja ringa som en tok till kompisar för att fråga efter vägen.

Därför är det en fröjd varje gång taxichauffören kan snirkla sig fram till målet utan omvägar eller annat besvär. Dock så är gångerna tyvärr lätträknade. Den senaste postiva upplevelsen med Peking taxi kan hämtas från igår. Redan när jag satte mig i bilen kunde jag se på chaufförens utformning att det var en kul prick. Såg ut som om han var hämtad från något budhistiskt tempel. Kal på skallen och rund som buddha själv. Hittade gjorde han också. Eftersom
cyklister och annat löst folk har väjningsplikt för bilar i den här staden är just trafiken mycket farlig för fotfolket. Sista svängen in till min väg, skar han vägen för en cykel som fick ta i ordentligt för att få stopp på trampfordonet. Jag har aldrig sett någon skratta så mycket som min käre taxichaufför efter incidenten. Haha. Människosynen är lite annorlunda här, men kul var det, och jag började också att skratta.

Diplomet!

Ta det lugnt

Idag ska jag verkligen inte göra mycket. Hoppas på det ialla fall. Efter att husmästaren var förbi kl 10 och fixade internet funkar nu hela internetet i lägenheten. Skönt att det funkar. Dock är funktionsdugligheten hos mig inte på topp. Har varit lite dålig senaste veckan. Stack ut på morgonen och handlade medicin mot hals och näsa. Får hoppas att det hjälper.

Fick egentligen hjälp från en skype kontakt med att hitta rätt. Smart med skype. Just den här kontakten bor i Shanghai men ringde mitt apotek och frågade hur många tabletter man skulle ta. 4 st på en gång, tre gånger om dagen. Det hade jag aldrig själv listat ut. Bra iallafall. Så nu sitter jag hemma och hinkar i mig en massa mediciner och te. Pular med hemuppgiften för datadesignkursen. Blir nog en kreativ vinkling den här gången. Veckan sprang iväg verkligen men det va bara bra för då har jag lite tid att vila upp mig. Veckan var bra iallafall.

Jag anordnade en namntävling som gick ut på att varje kollega skulle ge mig ett namn från vilka jag senare skulle välja ett. Priset bestod av KINAPUFFAR och ett vackert diplom. Under fredagen samlade jag in bidragen. Jag vet inte hur det står till med kreativiteten men flera av bidragen var nästan samma. Det berodde egentligen på att de ville att mitt kineiska namn skulle likna mitt riktiga. Det blev därför att dela kinapuffarna mellan mina kollegor som mumsade i de snabbare än jag kunde säga kina. En kollega erhöll dock diplomet och var mäkta stolt. MITT NYA NAMN BLEV: Lúo Wei Uttalet är dock inte som det står skrivet. Med kinesiska bokstäver blir det: 罗 伟

Jag har redan bytt ut min gamla namnskylt vid skrivbordet och skrivit LUO WEI med stora bokstäver och mitt "gamla" namn undertill med klamrar. Hoppas inte tyskarna misstycker. Skiter i det också. Dock får jag nog behålla mitt gamla namn i email annars kan det lätt bli missförstånd. Mitt förnamn blir WEI. Fast min äldre kollega kallar mig "XIAO WEI" dvs lille WEI eftersom jag är yngre. Haha. Jag kan nog trivas med mitt namn.

Fick min första lön också till mitt kinesiska konto. Inte mycket pistoler, men man klarar sig nog. Samma nivå som kineserna och de klarar sig ju.

Till skillnad från svenska apotek försöker de här ALLTID sälja det dyraste preparatet. De t o m säger att de inte har den billigare varianten eftersom den inte ger någon vinst. Haha. Ska nog få tag i den också.

Uppdatera mera

Det tål att upprepas! Allt tar tid i den här staden. Uppdateringarna kan därför ibland komma efter lite. Trots tidsförskjutningen hinner man knappt med att skriva lite blogg. Dygnet har ju 24 timmar, så jag får väl utnyttja de bättre i framtiden. Schnell.....schnell!!

Så lite tid

Tisdag är det badmintonspel. Man måste åka en bit för att komma fram och senaste gången hittade varken jag eller taxiföraren. Men det var nog tur för att jag inte skulle orkat spela två timmar. På lördagen blev det 30 min.

På tisdag i alla fall tänkte jag ta mig dit tillsammans med andra kollegor men tydligen var det inte så många intresserade. Dock var det två från personalavdelningen som skulle ta en taxi dit efter jobbet. Lika bra det. Kan var bra att hitta dit.

Vi skulle träffas kl 19 för att sticka iväg men då jag vart tvungen att sticka hem och hämta träningssutrustning försökte jag ringa och meddela att jag skulle bli sen men då ingen svarade på andra sidan blev jag tvungen att ta bussen. En busstur kl 19 när ALLA kineser är på väg hem är INTE en kul upplevelse. En fullpackad buss på en lika fullpackad ringled tar TID. Egentligen visste jag inte vilken station jag skulle av, men efter nästan en timme i bussen hoppade jag av. Och det var faktisk rätt station. Jag hade 10 min till godo.

På träningen var det endast personerna från "personal" på mitt jobb som kom, och det var inge bra på att spela så jag slog följe med några andra personer. Det var klasskamrater som spelade varje tisdag. Det hade förstås avlsutat sina studier men fortsatte hålla kontakten. Trevligt.

Efter en intensiv badmintonspel kände jag att magen skulle ha sin belöning. Som tur var, var jag inte ensam om att vara hungrig. Egentligen ska man inte äta sent och så, men idag var jag hungrig som en häst. Maten intogs på en trevlig restaurang i närheten, och förhoppningsvis upprepas besöket redan i nästa vecka. :-)

Man kan säga vad man vill om kineserna men en sak är säker och det är att de flesta som jag råkat på är väldigt trevliga och öppna. Okej, man måste jobba själv också men responsen är bara positiv. Nu har man inte varit turist i sitt eget land men jag betvivlar att responsen är likadan hemma i Skåne. Tyvärr.

Framåt halvtolv skjutsade en av mina nyfunna vänner mig hem till min lägenhet och jag gick och la mig nöjd och belåten. Mätt av maten och återigen fascinerad av kinesernas trevliga inställning. Tack!

2 saker är 1 sak för mycket

Det är långa avstånd i en stad med 14 miljoner människor. Såklart. Därför är det lätt hänt att tiden rinner iväg när man ska gör något ärende. Jag lärde mig igår att man endast bör göra (1) ett ärende efter jobbet annars riskerar man att det blir för sent. Då internetet enbart funkar åt en åt gången i lägenheten var vi tvungna att fixa en router så att fler kan surfa på internet. Vi hann även med att införskaffa en riskokare på ett annat ställe. Väl hemma var klockan redan efter 10 och med en internetinstallation som misslyckades kom jag i säng vid 1. Ska ringa hustomten idag och så får vi hoppas han kan hitta på något - tror dock inte det.

Ska iväg på badminton ikväll men det blir nog också det enda jag kan och bör hinna med förutom jobbet. Det finns ju risk att bloggandet annars ta stryk. '

Eile mit Weile.

Bröd

Usch, va dåliga de är på bröd i det här landet. Limpan jag köpte var inte ens genombakad och degen var kvar inuti. Ska börja käka kinesiska bullar istället, Mantou. Ångkokta ska de vara. Som tur är införskaffades en riskokare igår. Ingen bil då, utan en maskin som kan koka det mesta som du stoppar i den. Blir att prova om mina kinesbullar blir goa eller ej.

Oväntat besök

Efter en fredag som började bra men slutade med stress eftersom ett dokument för några leverantörer tvunget skulle färdigställas. Jaja. Trött och sliten spatserade jag hem med ett badmintonracket under armen. Racket hade jag fått samma dag av min kollega Jessie, som spelar i badmintonklubben för företaget. Ska dit på träningen på lördag. Ska bli skönt med lite träning. Har anmält mig till fotbolllen också, hoppas bara de har några träffar som man kan besöka.

I alla fall, när jag kommit hem och bytt om, gick jag till köket för att hämta lite mat. Utanför kylskåpet står en BACK ÖL. CARLSBERG. Oj. Jag vet att jag varit snäll men det här var ju trevligt. Halva backen hade någon också tryckt in i kylskåpet som nu bågnade av den danska ölen. Det var ju trevligt det här. Jag ville inte nalla än..utan tog en av mina egna och började tvätta två skjortor samt förbereda maten. Ägaren till ölen borde dyka så småningom. Efter jag undersökt det andra rummet i lägenheten upptäckte jag att jag fått en rumskamrat. okej.

Senare under kvällen dök han upp. Tysk såklart, från någon by, i närheten av Stuttgart. Han hade upptäckt mitt plakat på väggen med Carlsbergsreklam, och tyckte det var en bra idé att köpa med sig en platta öl. Vilken kille! Kvällen spenderade vi prata kinesisk kultur och tidigare erfarenheter från detta land. Kollegorna från tvåan bjöd jag också upp och där vi satt vi, tre tyskar och jag. Skönt nu kan jag öva tyska också.

Det sög

Ringde och kollade med alltiallomänniskorna i mitt huss för att få låna lite städutrustning. De skulle komma tillbaka under dagen med ett svar och de gjorde de också. Dock var svaret dåligt. De menade att städservicen i huset ej lånade ut sina grejer, inte ens mot betalning. Jag fick beskedet kl5...kl 8 stod jag hemma med en splajans ny dammsugare. 180kr för en 12oowatt sugmaskin är inte fel och vi är tre som delar. Dessutom investerade vi i olika städprodukter. SÅ rent det kommer bli! Jag körde några varv redan samma kväll med dammsugaren och den är bra. Nu kan man nog andas lite lättare och jag tror att det aldrig varit så rent som idag. För alla som tror att jag inte litar på vår egna städservice har rätt men det är inte bara ur tjuvsynpunkt utan framförallt ur kvalitetssynpunkt som inte är densamma som min som jag gör denna åtgärd. Och nu kan jag få städat när jag vill och inte när städservicen har tid... :-)

Snacks och snask

Kineser gillar snask. Allt möjligt snask faktiskt. Choklader och naturgodis i alla dess former. Själv köpte jag lite naturgodis gjord på hagtorn. Faktisk jättegoda. Jag tog med påsen idag till jobbet och la fram påsen till alla stora förtjusan. Det brukar faktiskt bjudas på lite allt möjligt godis på jobbet och det är främst mina kollegor som har ett litet lager av gottesaker i skrivbordslådan. Trevlig idé tyckte jag. Sitter precis och mumsar på en Lindt chokladkula (vit choklad) som jag fick på jobbet. Hmmmm...den var god.

Ensam är stark

När jag anlände till lägenheten för första gången fanns ingen rumskamrat, något som jag då tyckte var lite tråkigt eftersom det hade varit kul och bra att ha någon kamrat som kunde visa runt mig. Nu har det gått tre veckor och jag känner mig mer nöjd att bo själv i min jättelägenhet. Hela kylen är MIN. Jag kan tvätta kläder när jag känner för det. Äta när jag är hungrig. Gå och lägga mig när jag vill sova. Och jag kan ströva fritt i lägenheten efter en dush. Det är säkert trevligt att visa hänsyn men just nu känns det som om lite jobbigt att visa runt min rumskamrat på de gamla ställena, särskilt som jag fick ordna allt själv. Vi får se. Är det en bra människa så kanske, annars får det va :-)

Framgång.....

Nedanstående tecken betyder betyder framgång (prosperity)

卐

För di fete

hihi...kalsongförpackning i Peking. Endast för feta människor. Tydligen räcker det inte att det står XXXXL. Utan för att vara säkra skriver de ut "FÖR FETA" Fast det är väl lika bra det.

Rolig bild

Det här är baksidan på förpackningen till mitt sovtäcke som jag köpte. Man får hoppas att det stämmer, annars får man väl utslag...oj liksom

Sommarpalatset

Kom hem lite sent på fredag och skulle upp igen tidigt på lördag morgon för att träffa min kollega från jobbet. Dagen skulle vi tillbringa på sommarpalatset både det gamla och nya. Uppstigningen blev lite urdragen varför jag fick skynda mig till tuben. Dock hade flera samma idé som jag. Att åka tunnelbana det vill säga. Därför blev det en hel del trängsel när jag skulle åka. Fast väl framme i Hadian-distriktet hittade jag min kollega, Rena. Första anhalten sommarpalatset, ett rekreationsområde för kejsarfamiljen. Ett enormt område med 70000m2 byggnader och konstgjorda sjöar. Vi lyckades promenera igenom 30% av hela området, men tydligen behövs det flera dagar för att titta igenom hela området. Det renoveras fortfarande i området men de färdiga byggnaderna är magnifika med detaljrika målningar. Arkitekturen är också den helt olik den man är van med. Inte långt ifrån sommarpalatset ligger det gamla sommarpalatser som har sitt ursprung från 1200-talet. Dock visar denna plats enbart spåren från en jättefin park. Det var en fransk och en italiensk arkitetkt som designade hela området och här känner man verkligen igen sig från Europa. Tyvärr var det också samma folkslag några hundra år senare ödelade hela parken genom invasionen av de 8 allierade styrkan. (England, Frankrike, Österrike, Japan, USA, Italien, Tyskland och Ryssland) Det är dock rätt så mäktigt att spatsera runt i parken och känna historiens vindslag. Tyvärr var befolkningen inte sena efter invasionen att plocka med sig byggnadsdelar till sina egna hus.

Vid lunchtid var det hög tid för lunch. Just lunch har jag fått erfara ligger kineserna varmt om hjärtat. Vid lunchtid ska det vara lunch och framåt kvällen ska det vara middag. Det är nog flertalet som frågar hur jag hanterar matfrågan efter jobbet. Nu är det väl så att utrustningen för att tillaga något här hemma hos mig är väl inte övermånga varför jag oftast äter något lätt på kvällen. Jag har haft tanke på att tillaga min speciella tomatsoppa men troligtvis fattas mig en del kunskaper att ordna ingredienserna. Fast, vi får se.

Under eftermiddagen träffade vi en barndomskompis till Rena, som studerade vi Pekings toppuniversitet. 30000 studenter pluggar här. Dessutom finns det tre stora universitet till. Området är väl som en mindre stad och det är därför lätt att gå vilse.

Efter avslutat dagen med en shoppingrunda i stan var det dags för kvällsmat, och sedan hem. Det blir nog att köpa ett par nya dojjor. Att gå är ett vanligt fenomen i den här stan och den här dagen var inte ett undantag.

Hihi...tog en bild på några kineser på gamla palatset. Killen i rött märker inte att kompisen skojar med honom.

Första veckan...

Skönt, nu e det helg. Första veckan på jobbet avklarad. Svårt att säga så här tidigt hur det är men de trevliga kollegorna, särskilt kineserna gör allting trevligare. Jobbet i övrigt har varit både stressigt och lugnt emellanåt. Fast man har blivit tvungen att komma in snabbt i jobbet. Redan i tordags var jag och min boss på möte med marknadsavdelningen där jag fick presentera förlsaget på en lansering som kommer under våren. Presentationen hade jag förberett tidigare och fått klartecken från min boss och bossen över henne. Ja, vad ska man säga. Även om det är hierarktiskt så är det kinesiska kultur över det också. Senast i onsdags beställde vi mat och stod i kafferummet och slafsade mat med min bossboss och mina kollegor. Sista dagen på veckan, fredag och bossarna var på konferens. Skönt. Lite lugnt alltså. Lunchen förlades i alla fall på "jiaozi" (dumplings) restaurangen. Jag har väl inte blivit någon pastaknytsvän ännu men det är trevligt att sitta med 10 andra kollegor från jobbet och socialisera. Gör egentligen inget att man inte förstår någoting. Känns rätt skönt att bara lyssna och relaxa.

Idag har jag förövrigt varit mer än effektiv. Trots att jag stack från jobbet kl 7 hann jag med att ordna med byxorna så att de fick rätt längd, handla lite nödvändiga grejer och så fick jag hjälp att fixa mobiltelefonens simkort, så att jag till månadsskiftet tar emot samtal utan kostnad. Det var för övrigt en annan kollega som ordnade det. Mitt team som jag arbetar med kan man tro härstamma från någon amerikansk tv-serie. Håll i er. Jessie, Wilson, Tony, Cherry och Rena. Haha, ballt värre och jag kommer knappt ihåg deras kinesiska namn.

Lanterndagen!

Tordagen är lanterndagen här i Kina vilket innebär att det gått 15 dagar sedan starten av vårfestivalen. Detta firades med en trevlig lunch med ett par kollegor på en restaurang med jättegod mat. En rolig specialitet är "sweet dumplings" alltså pastaknyten formade som bollar med exempelvis tigeräpple inuti, något som gav en söt smak. Det var en hel del sprängande av bomber idag också pga av firandet, fast nu tror jag att den sista bomben för nyåret är smälld.

Fotboll

Hm..hade nästan glömt bort att det spelas fotboll i Europa. Tyvärr var det möte idag på morgonen så att sitta uppe 3 på natten när Champions League börjar var en mindre bra idé. Istället sitter jag nu hemma igen...och kollar på repriserna. Lika bra det. Lyon leder..1-0...bra. Nej.. nu gjorde ManU mål med 5 minuter kvar. Attans också...

Då var det klart!

Efter lite språklig assistans från min arbetskollega med att ringa en sjukhusklinik som ordnar med vaccinationer mm fick jag änltigen lite klarhet hur jag skulle gå tillväga. Och dessutom kändes det här alternativet bättre än det jag tidigare varit i kontakt med. Med tanke på att alla doktorer pratade engelska på det första stället och att de hade öppet 24/7 kunde man nästan förstå att de skulle ha omkring 800-900 kinespengar. Det här nya stället kom från rekommendation från en annan kollega. Jag försökte först ringa själv fast jag blev inte så mycket klokare av det samtalet. I alla fall ordnade min kollega lite klarhet och jag åkte dagen efter. 63 yuan blev totalpriset och hela proceduren gick nästan lika snabbt som nålsticket. Även om det var lite snurrigt hade de en bunt med snälla sjuksköterskor som lotsade runt en när man såg vilsen ut. Jag vart lite orolig att de inte skulle använda samma preparat men det gick finfint. Det var bara att kryssa för vad man ville ha. Jag kunde t o m förklara att det var inektion 2 av 3 jag skulle ta. Och inga bokningar eller något sådant. Och tydligen ska det gälla vare sig du ska ta en spruta eller någon annan undersökning. Jag börjar gilla Kinas sjukvård. Hoppas bara man slipper använda den :-) Och trevliga var de också både sjukhuspersonalen och mina kollegor. När jag frågade på jobbet om jag skulle ringa och boka en tid, skrattade de. Det gjorde jag också. HAHA!

Empirisk undersökning

Jag som trodde att kineserna hade allt möjligt roligt för hosta och förkylningar. Efter en liten empirisk undersökning har jag fått samma svar från båda. Känner man sig lite förkyld är den enda kuren kokhett vatten. Simple as that! Man kan också kasta in lite kanel. Märkligt, tycker jag, som för att förebygga en förkylning brukar bomba med vitaminer, ecchinea och vitlök. Det här måste undersökas närmare. Nästa steg blir nog apotektet för en närmare kontroll.

Tack så mycket

Jag har klarat de två första inlämningsuppgifterna till min distanskurs i webdesign. Najs. Det var en trevlig nyhet på morgonen. Tack så mycket!!

Harkel, host och spott...

Nog är det känt att kinesen är ett spottande folk. De harklar också en hel del. Så mycket att det blir jobbigt. På jobbet kan man tro hela bunten är förkylda så som de harklar sig. Fast de är inte, tror jag. Vad det beror vet jag inte, men den smutsiga luften hjälper nog till en hel del. Jag har själv börjat känna mig själv lite seg i halsen. Lika bra att gå till apoteket. Fast det gäller att skriva upp vad man vill ha innan man traskar in ;-)

Idag besökte jag ett bageri och deras smaklökar är inte som hemma. Dessutom har jag nu internationella tvkanaler. Skönt att äntligen kunna se lite dumburk.

PARTY på kinesiska

Det är alltid underhållande och intressant att se hur olika kulturer skiljer sig, inte minst här i Kina, där det mesta känns exotiskt. En sak som jag ägnat lite mer tankekraft åt är kinesernas utgångsvanor. Vad tycker kineserna om att göra när de är lediga? Hemkommen tidigt på söndagsmorgonen vet jag i alla fall lite mer ;-)

Efter en heldags spring ute i stan skulle det bli trevligt med en utekväll i Peking. Jag och två tyska kollegor började med att undersöka "Lucky Street" som ligger i närheten och skall enligt sägnen bringa lycka men när vi kom dit var de flesta ställen väldigt tomma på folk varför vi tog första bästa taxi till Sanlitun. Egentligen ville vi till en annan pub som vi hade besökt i förra veckan men taxichaffören tyckte annat och vi hamnade på bargatan. Alla ställen på gatan hade inkastare och vi hann knappt gå ur taxin före den första inkastaren kastade sig över oss. Med lite prut på ölpriset på en 50% satte vi oss ner på lokalen. Lokalen bjöd på helkinesisk underhållning något som gjorde det svårt att prata i en normal samtalston men stämningen var topp. Nästa stopp blev "Q-bar" en lokal med en internationell prägel varför det var en hel del utlänningar. Det var dock lite för knöckfullt för att man skulle trivas en längre stund. Efter att jag tittat igenom Pekings internationella magasin på jakt efter någon trevlig lokal bestämde vi oss för en pub som låg i samma distrikt.

Återigen ville taxichauffören något annat och vi hamnade någon annanstans. Medan vi gick runt och tittade visade jag det kinesiska namnet på den ursprungliga lokalen för personalen dock utan vidare framgång. Var hade då vi hamnat? Jo, i en byggnad med en massa små rum där församlingar om upp till 20 personer festade och sjöng karaoke.

Medan vi går runt och kollar, kommer det plötsligt ut en kines och jag tar tillfället i akt att fråga om vi kunde joina hans trevliga fest. Och jo, det kunde vi. 5 minuter senare sitter jag med mina två tyska kollegor och en 7 kineser och festar loss med snacks, kinesisk öl och såklart karaoke. Tydligen firar de ena kinesens födelsefest. Kamerorna halas fram efter lite artighetsfraser. "Wo shi Ruidenren" =" jag är svensk." Gambei! = skål. Nu kör vi! Som tur var erbjöds en del internationella låtar så även jag kunde vara med i sjungandet och när jag stapplar hemåt med mina tyska vänner i Pekingmörkret är halsen hes av allt sjungande men det som jag tar med mig från mötet är kinesernas välvilliga inställning och vänlighet.

Man tager vad man haver...

Efter ett tipps om en matbutik med europeiska varor knatade jag dit för att kolla läget och kom hem med ett paket kött. Annars var det egentligen bara dyrt och tråkigt. Fast ok. Blir längtan för stor går det att får tag på lite allt möjligt som har sitt ursprung från Europa eller USA. Köttet som jag köpte skulle ingå i min söndagsmiddag som skulle avnjutas tillsammans ris. Dock saknades lite utrustning i köket. Egenligen allt förutom en kastrull, en kniv och gaffel samt en styck tallrik. Jag har en riskokare i köket, fast den fungerande inget alls. Slutresultatet blev ändå gott och jag kunde senare tillsammans med lite thaisås och knäckebröd färdigställa hela middagen. Att gå och käka någonstans är nog både billigare och godare men det är alltid trevligt att sleva ihop något själv någongång.

Min affär...

Vi har en liten affär i källaren där man kan hitta allt möjligt förutom kanske kinesiska priser. Dock har de troligtvis alltid öppet. Vare sig det är helgdag eller som i dag, en söndag. Och det är något som är värt också. Idag sprang jag på en förpackning jordgubbar. Det var frestande att köpa men förpackningen såg lite märklig ut. Jag kan inte förstå varför de ska använda en sådan stor mängd förpackningspapper. Och dessutom var det andra grejer som var viktigare...flingor..hmm.

Aj, det gjorde ont

Fick reda idag efter ett besök på en sjukhusklinik att vaccinationspumpen kostar 800yuan. Aj då. Fördelen är dock att man kan titta förbi när man känner för det, men det är en del pengar... Får se om de har någon form av rabatt att utnyttja eller så blir det att kolla upp helkinesiska alternativ.

Ha ha

Ha ha... Alla dvdfilmer funkar. Den första behövde bara ligga i dvdläsaren några minuter, sen började den att läsa. Vad bra. FULLPOTT!!

Nästan full pott!

Jag kollade igenom hur väl DVDfilmerna fungerade. Faktisk 5 av 6 fungerade, vilket får anses som mycket bra. Den första fungerade inte alls. Nr 2 fungerade men man kunde enbart välja ryska som ljud. Fast jag som har pluggat ryska...hm..lite träning sitter väl inte fel. Resten var klanderfria, vissa snackade enbart engelska andra kinesdubbat med undertext på på tyska eller engelska. Så jag tycker nog att jag drog en vinstlott. Grattis...tack!!

Svensk mat!

Tog en bild på maten jag fick med mig hem. Hm. Det får bli speciella tillfällen man öppnar godiset. Härligt. Fick dessutom lite tipps från en annan svensk på plats om en tysk slaktare, samt ett ställe där man kan handla riktigt bröd och ost. Just ost är inge populärt här borta. Det beror en del på kinesernas magar som inte tål det. Jaha. Just nu avnjuts flingor och en macka med mumsig skogsbärssylt.

Krusbär och Ahlgrens bilar....

En strålande sol väckte mig på lördagsmorgonen och även om det blev sent på fredagen pga att jag pratade med Sverige så steg jag upp vid halvnio för att maxa dagen som mycket som möjligt och dessutom tänkte jag vara ute före alla andra. Eh...bara skoja. I Peking är man aldrig ensam, fast trycket är något mindre lite tidigare. I alla fall hoppade jag på bussen till Dongzhimen där jag tänkte plocka "shuttlebussen" till IKEA. Mitt svenska vattenhål i öknen. När jag kom dit fanns det varken skyltar eller annan information som kunde berätta vilken buss jag skulle ta. Efter en tids letande hittade jag ett bord vars ägare hjälpte resenärer att hitta rätt buss. Tyvärr förstod han inte vad jag ville. Lyckligtvis hittade jag en karta med IKEA logotype som jag pekade på och jag blev därefter hänvisad till buss 623. Och nej. Den leder inte till IKEA. Fast helt fel var han inte, eftersom när jag blev avkastad på ändhållplatsen stod jag framför ERICSSONS stora byggnad. Ha ha. Efter att jag pratat med en 4-5 taxis insåg jag att IKEA inte var så känt, eller var mitt uttal inget vidare. Troligtvis det första alternativet :-) Det blev att väcka en kinespolare som fick prata med taxiföraren och vipps böev jag körd till IKEA. Tack för det. Min kinesiske vän var dock lite orolig att jag knallade runt i stan utan en ledsagare men faktum är att det var bara kul. En guide är alltid trevligt och ha men ibland vill man bara hoppa på första bästa buss och kajka. IKEA-huset var smockat med folk och såg ut som en JULREA i Sverige, fast det bara var en vanlig lördag i februari. Efter knallat igenom kom jag till målet...bokstavligt talat. Efter köttbullar med lingon och en kanelbulle från gårdagen kände man sig lite himma igen. Under lunchen ringde även brorsan från Skåneland, precis hemkommen från en blöt utekväll. Ball värre. Tack för det :-) Besöket kröntes med ett besök i IKEA-matbutik, där lite smått och gott inhandlades. Dyrt, ja men ack så eftertraktat. Dock saknades både korv och ost. Krusbärssylten var nedsatt också...kanske kineser inte gillar krusbär. Ryggsäcken packades med ahlgrens bilar, choklad =(present), knäckebröd, skorpor samt sylt. Utanför inhandlades också lite film, för en femma stycket. Den filmservicen borde IKEA ha himma också.

oj

tydligen kostade supportsamtalet tidigare 22yuan. Aj då, måste fylla på mobilen igen.

Min arbetsplats,,,

Här ska jag sitta och jubba den närmaste tiden. Fin utsikt iallafall och trevliga grannar. Käkade "dumplings" idag, pastaknyten med varierande innehåll. Inte jättegott men alltid trevligt att lära känna lite nya kollegor. Rummet ser lite stökigt ut kanske men ser städat ut när man står där själv.

Så ja, nu är man snart kines på heltid

Eftersom min arbetsgivare kräver ett kinesiskt bankkonto sprang jag förbi Bank of China idag. Banken ligger faktiskt på bottenvåningen så det var inte så mycket att springa mer att vänta fast när jag väl kom fram till luckan så arbetade banksnubben snabbare än ett xpresståg och stämplade och hade sig. Jag hade ansökt om såväl telefon som internetbank så det var mycket skriva under och stämpla men eftersom en kinesisk kollega hjälpte mig tidigare att fylla i blanketen gick det lite smidigare. Efter att jag fått alla papper och stämplar gick jag därifrån men undrade lite hur jag skulle logga in på internetbanken.

Kvällen ägnade åt att försöka hitta rätt på Bank of China som har hela LOGIN-sidan på kinesiska. Efter några tappra försök ger jag upp. Dock upptäcker jag ett nummer som banken har skrivit ner åt mig. Ett trevligt supportnummer och efter 35 minuters samtal med en snäll supporttjej lyckades jag fylla i ansökan om internetbank samt logga in och upptäcka mitt saldo på hela 5 yuan. JIPPIE. Jag frågade också om man kunde skicka pengar till ett annat konto utomlands men när hon börjde rabbla upp växlingskostnader, administrativa kostnader samt dokument och stämplar och dessutom skattepapper kändes det liksom inte lika kul. Fast jag är nöjd ändå. Skicka pengar till mig...!!

Så ja, första arbetsdagen avklarad...pust

Hemkommen efter första arbetsdagen känns det bra att ta en Harbin ( kinesisk öl), slänga upp fötterna och pusta ut. Det var väl inte så stressigt, men då jag inte har arbetat i de diverse programmen tidigare tog allt lång tid. Det lossnade lite på eftermiddag och förhoppnings kan allt flyta på nu... Dock tog hela processen att få lösenord, koder mm en jäkla tid, och det var lite omständigt att min chef skulle godkänna allt, nästan. När allt var klart kunde jag på riktigt börja arbeta. Innan jag stack hem ordnade jag en ny namnskylt och kastade ut den gamla. Skrev efternamnet med "ö" och inte "oe". Alltid intressant när någon kines ska försöka läsa.

Dock började dagen kanske inte i moll, eftersom på vägen till jobbet, hade en mopedist blivit påkörd av en bil och låg nu på gatan livlös, med människor runtomkring. Sedan jag kom för 10 dagar sen har jog nog sett en tre olyckor, och man förstår att Kina har en hög dödsstatistik. De kan verkligen inte köra.

Sista semesterdagen...

Ja, sista dagen på festivalveckan är kommen och imorgon är det jobb som väntar. Undrar lite hur det blir. Jaja, tysk organisation blandad med kinesisk. Kan inte bli bättre. Idag ägnade jag att dechiffrera tvättmaskinen. Vad ska man säga. Till slut gick det efter en kinesisk vän på msn översatt krumerlurerna. Och nu är första tvätten ordnat. Får ser imorgon om resultatet blev bra. För övrigt fick min tyska kollega en rumskamrat som vi introducerade i hur man handlar på Carrefour. Jag tror människan blev lite överraskad, som vi alla blev när vi satte foten i det här landet.

Träningsrummet har nu också blivit premiärprovade genom en träningsparti pingis med en annan tysk kollega. Usch ja, jobb i morgon. Jag som blivit så bra på att semestra. Attans.

En bra start på veckan...

Måndag, veckans första dag. Hatad av många, förståeligt nog, men jag måste erkänna att efter helgen är måndag min favoritdag, något som skulle bekräftas idag. Efter en tur med tyskgruppen i Peking tog jag en taxi till Tian'men och 1:ans tunnelbana 17 hållplatser! Oj vad långt. Ända ut i skogen kändes det som, och det tog tid också. Vid ändhållplatsen skulle jag träffa mina nyfunna kinesvänner som hade samlats för att tillsammans går på bergsvandring i de västra bergen av Peking. Det var en församling på ca 10 pers som skulle ut på hajk :-) Alla glada och trevliga och där stod jag och förstod inte ett dyft. Som tur var denna gång så var det en annan kines som kunde bra engelska den här gången men annars gick det ändå med att kommunicera med händer och fötter. Efter en liten busstur i en liten liten buss kom vi fram till "base camp" varifrån vi skulle börja vandringen. Van från Pekings platta gator blev det rätt så brant på en gång och trots kylan var det lite skönt att röra på sig igen.

I de här bergen går det att hitta 8 olika tempel utspridda bland bergen. Vi besökte ett av de på vägen ner. Det låge lite gömt i skogen men såg trevligt ut även om kylan gjorde det svårt att njuta under längre tid. Efter ca 3 timmar ankom vi till vårt mål och därifrån hoppade vi på bussen som tog oss till en restaurang där vi avnjöt en trevlig middag på en rolig restaurang. Här fanns inga menyer utan "provrätter" att beskåda och därefter välja vilka som såg smaskigast ut. Jag fastnade för grodor och skalbaggar, men överlät väljandet till mina resekamrater som gjorde det bättre.

Maten som kom från det nordkinesiska köket var jättegod även om det var en hel del nya rätter. Jag har nog inte sett de flesta rätter och det är relativt lätt att hitta sin favorit. Eftersom maten i Peking är stark gäller det att passa sig som utböling så att man inte åker på en maghistoria.

Mina vänner som alla ingår i samma organisation, en non-profit-organisation som har till uppgift att utbilda yngre barn i olika sorters ämnen allt i från engelska till bild och dans, har "riktiga" jobb vid sidan om detta. Därför är det församling med många olika erfarenheter och bakgrunder alltifrån tv-producenter till lärare och dansare. och så JAG, lilla jag, haha!!!

Tyvärr kunde jag inte följa diskussionen så bra under måltiden men fick en del information översatt efterhand. Men jag satt där mest och förundrades över hur mycket middagarna och restaurangkulturen skiljer sig från den europeiska. Trött efter bergsvandring och middag tog vi tuben hemåt. Oj vilken bra start på veckan...

Nyårsveckan är slut...

Den femte dagen efter nyåret firades igår med bomber och allmän festivalstämning. Man börjar med att spränga in nyåret och avslutar när veckan tillika ledigheten börjar gå mot sitt slut. Jag har själv haft lägenheten dekorerad och då jag är född i samma år som råttan ( eller kanske det är musen??) är det väl lika bra att behålla dekorationerna uppe under min vistelse här. För övrigt såg jag en kines med röda strumpor idag. Om det inte varit för festivalveckan hade man kunnat tro att kinesen varit färgblind.

Frihet!

Efter inköpet av 20 meter Lan-kabel kan jag jag nu själv bestämma platsen för internetsurfande och ip-ringande. Skönt va? Det är inget trådlöst men iallafall lite mer frihet än tidigare. Ungefär som en hund med längre snöre kring halsen och som därför kan utforska resten av trädgården. Anledningen är framförallt den dåliga värmen i det stora rummet som har tvingat fram den här åtgärden men under sommaren kanske jag blir tvungen att hitta någon skuggig plats i lägenheten pga av värmen och då kan kabeln återigen spela en viktig roll :-)

Lite bilder på Lama och sånt...

Här kommer nu bilder från Lama Temple (Yonghe Gong) som jag besökte för en andra gång med mina tyska kollegor. Det var riktigt kallt förra gången men den här gången överträffade detta med råge, kanske pga av blåsten men kallt var det. När det blåser så vill man även undvika att folk tänder på sina offerpinnar pga av röken, något som idag var förbjudit. Tack för det. Besöket den här gången fick också gå lite snabbare eftersom det var så kallt. Men den här gången var det inte lika välfyllt med folk men det är ändå en av de populäraste turistmålen både bland turister och kineser. Fast det måste vara lite krångligt för de lokalt religiöst utövande att behöva trängas med en massa människor. När vi helfrusna lämnade templet tog vi första bästa taxi till Behai-parken för att där beskåda den vita Pagodan. Här var det lika kallt som tidigare platser men den fina utsikten över förbjudna staden höjde temperaturen en smula. Även om det har varit en kall vecka känns det bra att ha sett Pekings stora attraktioner, under vintersäsongen, även om det kommer bli något återbesök när det blir varmare klimat. Efter avslutat besök var jag tvungen att lämna min kära tyskgrupp för ett återbesök hos mina nyfunna kinesiska vänner, som dagen till ära hade arrangerat en bergsvandring. Det känns bra att såväl min kinesiska och min tyska får serviceunderhåll här nere. Och det är först nu man märker hur många engelska termer man saknar. Lite uppfräschning av mina engelskkunskaper om vardagliga ting såsom köksutrustning etc. skulle därför sitta fint.

Lama temple (ovan)

Behaiparken med "White Pagoda




Utsikt från toppen. Man kan se förbjudna staden.

Ett ovanligt möte!

Samma kväll som kamerainköpet hade jag bestämt träff med ett par kineser, kontakter som jag fick via en bekant som jag hittade på Skype. Jag hade därför endast haft sms-kontakt så det var lite gubbe i lådan jag tog taxin till adressen. Eftersom jag inte kunde hitta till samlingsplatsen ringde jag upp mina bekanta som kunde förklara för taxin vart den skulle åka. När jag stod utanför restaurangen och väntar kommer det till slut 2 kineser som är mina bekanta och de visar in mig på restaurangen till ett rum. När jag väl satt mig ner, sitter 11 kineser runt mig. Efter att den första känslan försvunnit börjar maten sakta att serveras. Känslan att ha 11 kineser stirandes på dig medan du ska börja äta med pinnar är lite speciell samtidigt som kommunikationen på engelska eller kinesiska mellan mig och de är relativt bristfällig. Dock är både skratt och leende ett internationellt språk och mina nyfunna vänner tycker det är både kul och våghalsigt att jag redan efter en vecka hittar på sådant här. Höjdpunkten på måltiden infaller nog när församlingen ber mig sjunga något på svenska. Oj då. Det fick bli svenska nationalsången fast jag måste erkänna att inte alla toner och textrader satt där de skulle, men det var det ingen som brydde sig om. Senare drog en annan kines igång en gammal barnvisa. Stämningen var hög och trevlig och kryddades med lite kinesiskt brännvin. Tydligen ska man inte säga "Gambei" =skål om man inte ämnar tömma glaset. Bra att veta i framtiden ;-)

Innan vi skildes åt hade jag skrivit upp mig för bergsvandring nästföljande dag...

En (O)vanlig Söndag!

Efter avslutat läxläsande bestämde jag mig för att inhandla den där digitalkameran som jag snackat om så länge. Det som tidigare hade hindrat mig från att köpa en kamera tidigare var nog tankarna på den kända kinesiska kopieringskulturen och det almänna köpslåendet som jag visste var en viktigt del när man ska köpa någotting. Iallafall skrev jag upp några kameramodeller och priser, stålsatte mig och tog tuben ut till elektronikmekkat "Zhonguancun". På vägen dit höll det på att skita sig redan innan jag kom fram då uttagsmaskinen krånglade och spottade inte ut några pengar.
Egentligen hade jag blivit rekommenderat att gå till en vanlig affär för att köpa min kamera eftersom man slipper en hel del trassel. Och ja- jag kan bara hålla med. Det var nog enda och sista gången jag handlade kamera på det viset...(kanske)

Väl framme visste jag sedan besöket från gårdagen hur stället såg ut. Av med allt som kan störa, halsduk och mössa. Okej då kör vi! Precis innanför dörren, hör jag -"Sir, Hello Sir, Come have a look, came(r)la!! Hello!
- Dra åt helvete säger jag till kinesen som förstår budskapet och jag fortsätter in i djungeln. Klockan är redan eftermiddag så många bås är stängda men det kan vara bra att handla nu när de ska hem från jobbet. 7 våningar högt är huset, fast det finns ett par shoppingställen till. Oj oj! Jag skannar av båsen efter Canon kameror, vilka modeller jag hade antecknat som intressanta. Ny våning, enbart datortillbehör. jag går fram till ett skrivbord och pekar på LAN-kabeln, skriver upp 20 meter och vill veta priset. Helt ok, jag tryckte dock några Yuan så att kärringen blir lite stött men för 20 kr får jag 20 meter Lan något som är helt OK.

Jag fortsätter till våningen för kameror och skrattar när försäljarna försöker locka mig till deras ställen. Man ska dock veta att säljarna här är inte alls så pushiga som de på Silkmarket, där en stor del av besökarna är turister. Så jag föredrar detta, eftersom alla inte har lärt sig engelska och kan därför inte säga något när man glider förbi. Till slut ramlar jag över ett Canon-ställe och ser kameramodellen som jag är sugen på. Tjejen tar fram kameran som är inplastad som en brocolli på Konsum. Jaha, vad ska jag med denna då? Efter att jag förklarat att jag vill testa kameran så följer jag med henne upp i hissen till 11.e våningen där de har något "provrum", och i rummet runt borden sitter säljare och kunder och testar och förhandlar. Efter någon minut kommer en tjockis och tar fram kameran och jag kan börja provtrycka. Efter testande av olika modeller fastnar jag för en Panasonic. Nu börja förhandladet fast killen vill inte gå ner i pris trots idogt förhandlande. Jag tackar för kaffet och går.

Ute i korridoren där jag ska ta hissen ner, står två ynglingar och snackar om "piao" och med deras gestikulerande förstår jag att det har lägre priser. Haha. I alla fall följer jag med en killen upp en våning till ett annat rum, där det säljer kameror. Dock visar det sig till slut att de inte har kameran och jag går därifrån. Medan jag tar hissen nedåt, tänkter jag attt det kanske lika bra att sticka hem och ta kameran en annan gång, tex hemma i Sverige ;-) I alla fall när jag lämnar shoppingstället ser jag över gatan ett annat shoppingställe. Väl inne börjar jag snacka med en Panasonic-säljare som gav ett mycket bättre pris än tidigare. Dax igen alltså. Jag följde med honom till en annan byggnad till någon våning där kameror kunde testas. Rummet såg ut som en ungdomsgård. Varenda säljare såg inte att vara över 25. Det var en söndag kl 18, och förövrigt helgdag, men det var full business ändå. Efter att jag fått känna på kameran förhandlade jag till mig ett bra pris (hoppas jag) och lommade därifrån med en splajans ny kamera samt kvitto i handen. Efter denna pärs kände man sig tillräkligt sliten för att gå sova men en inbokad träff med ett par kinesesiska vänner samma kväll hindrade detta...turligt nog

Utsikt från ett av provbåsen...

God morgon!

För första gången på en vecka vaknade jag idag till ett molnigt Peking, även om solstrålarna hittade sig igenom molntäcket och lyste upp min lägenhet. Då jag följer en distanskurs från Sverige i webbdesign ägnade jag första delen av dagen att göra min hemläxa som bestod ut av att designa logotyper samt vektorisering i illustrator. Allt nytt för mig, men jäkla kul om man kan lära sig. Jag tänkte faktiskt att man borde se om man kan utkontraktera arbetet med hemläxorna till någon duktig kines, fast det är roligare att kunna själv :-)

Exempelbild

Tänkte bjuda på ett litet smakprov innan jag kojar för gott. Är själv nöjd med bilden.... :-)

Inga bilder??

Om Ni tycker att det är lite fattigt på bilder beror det på att jag inte haft tillgång till en sådan utrustning. Dock har mina vänner varit snälla nog att ta bilder men jag har inte tillgång till bilderna ännu så ni får vänta. Fast det utlovas rikligt med roliga bilder och något klipp som säkerligen kommer gå hem i stugorna. Bristen på bilder är också sedan IDAG ett minne blott eftersom jag införskaffade en kamera på Zhongguancun, även känt som elektronik-mekkat i Peking. Priserna för originalgrejer är väl inte jättesmå utan ligger ibland tom på våra egna prisnivåer. Dock för min del blev skillnaden efter en del handlade och köpslående en 1200kr billigare än hemma något som får anses helt ok. Och dessutom behövde jag en digitalkamera. Sådeså. Historien om hur denna förhoppningsvis underbara tingest förvärvades kommer jag berätta senare. :-)

Ta inte mitt jobb...

I förbjudna staden fanns faktiskt ett "Starbucks" för inte så länge sedan. Det försvann dock efter protester från befolkningen. Tack för det! Det finns mycket annat käka och dricka där. Små restauranger och mataffärer där man kan köpa sig något lite att äta finns på varje gård i förbjudna staden. Under vårt besök där, besökte vi en litet matställe med uteservering. Efter avklarat mål slängde min resekamrat skräpet i en närliggande papperskorg något som uppfattades som mycket lustigt av några ur lokalbefolkningen. Och faktum är att min gode kamrats "goda" handling inte var så god eftersom uppdraget med att städa undan skräp från borden troligtvis redan ansvarades av någon kines. Man får se upp både en och två gånger så man inte gör folket arbetlösa :-)

Förbjudna staden

Ett besök i förbjudna staden är ett måste när man besöker Peking. Inträdet på 40RMB är väl värda och man kan nog kosta sig på ett återbesök eller två om man har tid eftersom det finns så mycket att se. Resan till Tian'men torget gjordes med buss och tunnelbana. Eftersom jag redan var bevandrad med Beijings fortskaffningsmedel, iallafall busslinjen som går utanför, hade jag också som dagens uppgift att introducera ett arbetskollega. Bortsett från bussresan som flöt på var tunnelbaneresandet lite jobbigare pga av mängden folk som hade bestämt sig att åka samtidigt med oss. Jaja, jag tror inte min resekamrat blev så värst övertygad över smidigheten. Men en upplevelse det också. Väl framme hos Mao och palatset började vi gå mot ingången. För att komma till förbjudna staden är man dock tvungen att springa gatlopp som består ut av försäljare. Sålänge man inte är pratglad så försvinner de. Staden i sig som började att anläggas under 1300-talet har utökats allteftersom och här har över 20 kejsare huserat. Det var verkligen en upplevelse att se de små husen och byggnaderna.

Beijing under festivalen

Fredagen under festivalen hade jag bokat in hos två trevliga kineser var av den ena är min arbetskollega. I alla fall så hade Rena och Rick till uppgift att lotsa omkring mig i stan och bjuda mig på ett festivalglatt Peking. Dagen började vid tunnelbanaestationen Lama Temple, linje 2. Första anhalten var Lamatemplet, (Yonghegong) en tempelbyggnad som förefaller vara den populäraste stället att gå till under festivalen. Som tur var samlades vi redan på morgonen för att på så sätt undvika den värsta anstormningen. Trots detta var stället välbesökt, med betoning på VÄL. Sista templet rymde en jättebamsing av Buddha, uthuggen från en bamsing till träd på 23 meter. Fota var dock förbjudet något jag först blev informerad om efter att jag tagit ett stiligt foto på Buddha himself. Det blev därför att köpa ett par "brinnpinnar" som buddhisterna använder och antänder så att det rycker och sedan ber tyst för nära och kära samt ber om förlåtelse. Jag fick bränna en pinne för det sistnämnda. Dock hann jag med att skänka en tanke till familjen hemma också. Såklart!

Efter avklarad tur i tempelbyggnaden begav vi oss till Ditan Park, där festivalstämningen var på topp. Det var som en Malmöfestival, fast då enbart med kinesisk mat. haha. Vi smakade dock mongoliskt grillspett och sockervadd. Mums. Vid den här tiden hade dock fler människor anlsutit sig till firandet och man fick därför trycka sig fram bland massorna, fast det gjorde ingeting pga kylan.

Lunchen avnjöts på en trevlig krog i närheten av HouHai, med fem rätter som alla smakade bland de bästa som jag hittills hade avnjutit. Istället för att förklara vad jag åt så visar jag det på bild istället. Smakrikt och gott. Dagen som avlsutades i Jingshan park som ligger bakom förbjudna staden och betyder Kolberget. Härifrån får man en underbar utsikt över hela Peking och en underbar vy över de centrala delarna av Peking. Det var också här kejsaren hängde sig i en trädgren efter att han avrättat sin familj. En åtta nationers stor armé av västmakter hade intagit och besegrat kejsaren som gick till parken och hängde sig ett träd. Trädet finns inte längre. Då kineserna har en fascination att ta på saker och ting som ska bringa lycka och välgång dog trädet och ersattes under 70-talet med ett annat. Man menade att eftersom trädet dödat kejsaren skulle det möta samma öde. Lustigt, javisst.

Husfolket

I huset där jag bor huserar en hel armé av människor, vars uppgifter är alltifrån städfolket, vaktfolket och snabbmatsfolket samt en del i receptionen i källaren. Fast de jag gillar allra mest är dörrfolket. Deras uppgift är att ta emot gästerna vid varje ingång genom att öppna dörren, ringa på en taxi eller hålla uppsikt över sin ingång. Varje gång jag lämnar byggnaden står min dörrvakt där nere och öppnar dörren för mig och säger goddag med ett leende. Och varje dag när jag kommer tillbaka står samma person där åter och öppnar dörren för mig och välkomnar mig. Tar personen aldrig rast? T o m när jag och ett par vänner var på väg hem tidigt på nyårsdagen stod dörrfolket redo att välkomna oss. Synd bara att kommunikationen inte är så värst stor. Man får nog börja ta och lära sig några bra tackfraser. Xie Xie :-)

Bussigt värre!

Jag har ordnat med busskort i Peking. Eftersom det innebär en liten rabatt varje gång jag åker buss betalar jag nu endast 40 öre istället för en hel krona. Fast det bästa är smidigheten eftersom jag slipper att slabba med massa pengar. Kortet fungerar också i underjorden fast där är taxan densamma, 2 RMB. Servicen på bussarna är ett kapitel, ett trevligt kapitel om jag får säga min mening. Det är bara att hoppa på bussen och invänta att konduktören som består utan en person på mindre bussar och två på dragspelsbussar kommer fram och scannar av kortet. Idag när jag tog bussen hem blev det dock en dispyt med konduktören då hon undrade vilken station jag skulle till, något som jag inte kom ihåg. Problemet var att jag istället för 40 öre skulle bli tvungen att pröjsa 60 öre, något som jag inte kände som någon större förlust. Jag lyckades till slut att förklara vart jag skulle av och blev avsläppt strax utanför mitt lägenhetskomplex. Chauffören missade min hållplats fast det hindrade inte honom att stanna när konduktören hojtade på honom. Tack för det :-)

Xin Nian Kuai Le!

Gott Nytt 2008! Idag den 6 februari 2008 är det nyårsafton här i Kina. I lägenhetskomplexet där jag bor har man klätt ingångarna i röda färger. Smällandet har också tagit fart, till min stora glädje. Under en tidig morgontur som både var kall och solig besökte jag bla en trevlig marknad och observerade lokalbefolkningens ansträngningar inför den kommande festen genom deras inköp av mat och blommor. Kvällen skulle tillbringas med ett par utlänningar tillika tyskar och kollegor.

Innan avfärd till restaurangen tillbringades lite tid med vaktpersonalen med att spränga bomber. Just smällar är kineserna förtjusta i. Det behöver inte vara så mycket färg och tjafs utan mer pangpang.

Efter en trevlig kväll med mat och dryck samlades vi på en lokal där vi inväntade tolvslaget. Bombandet fortsatte egentligen hela natten, dock inte i samma omfattning. Och JA, jag var såklart med att spränga... Tydligen är de tillåtet att spränga bomber från och med 6 till den 15 februari fast man kanske tröttnar....nä tror inte det...

Ett lysande nytillskott :-)

Batteriindikatorlampan på den bärbara datorn har hittills fungerat som en nattalampa för mig och som en indikationspunkt när det är mörkt i rummet. Fast skenet fungerar sämre om man vill läsa något, och det är lite omständligt att gå upp ur sängen och släcka i taket särskilt som det blir svårt att hitta tillbaka... Fast för 15 svenska riksdaler har jag nu åtgärdat problemet. Genom en lysande idé :-)

Min röda kamrat lyser nu upp tillvaron och underlättar sänggåendet avsevärt. Troligtvis kan man hitta den ännu billigare fast man börjar undrar lite över tillverkningskostnaderna. En annan tanke flyger också förbi. IKEA's priser i Sverige.

Roliga bilder 3

Den här skylten varnar för fallade föremål och sitter på fasaden. Faktum är att skylten inte är så rolig eftersom lite längre bort faller det ner isklumpar från någon utbyggnation på taket, så det gäller nog att se upp under den här årstiden. Fast skylten sitter inte där utan nedanför balkongerna och ska då varna för nedfallande pinaler från lägenheterna?

"Watchout for debris" :-)

Roliga bilder 2

Idag gjorde jag en liten rundvandring i huset där jag bor. I foajén har man anlagt en fin damm med fiskar och växter. Riktigt trevligt faktiskt. Roligt blir det också om man kollar på skylten till vänster som förbjuder vattensporter....eeehh. Svårt att arrangera vattenpolo men de får fram sitt budskap iallafall. Även ute hittade jag samma skylt, här i en damm utan vatten.

"Watersports prohibited"

Samma som ovan...

Här bor jag!

Så här ser mitt boende ut. Rätt trevligt faktiskt, på utsidan. När man kommer lite närmare dock och skraprar på ytan kanske grejerna inte håller yppersta kvalitet :-) Fast de som arbetar på stället är mycket trevliga och hälsar varje gång de får chans. Idag är det och lite julstämning och nyårsfest så idag var ingångarna klädda i rött och elektriska juleljus hängde lite varstans. Man kan också höra lite bomber utanför. Kineserna tränar och jag hoppas innerligt att det kommer bli ett jäkla skjutande...

Nyårsfirande och bomber

Ett nyårsfirande utan bomber är lika dåligt som vatten i gröten. Och kineserna är ju kända för både krut och bomber. Man har faktiskt sagt till mig att nyårsfirandet kan beskådas från vilken plats som helst i stan eftersom det kommer bli ett jäkla skjutande. Gärna en plats högt uppe för att se hela skådespelet. På väg hem från min första tur i Peking ramlade jag över ett försäljningsstånd med bomber. Och det är sant. Det är kul att vara med i skjutandet själv och inte bara stå bredvid och glo. Pangpang...!!

Snabbmat på kinesiska!

Av någon anledning blir det en hel del nudlar, i soppa, stekta eller kokta. jag besökte en kinesisk restaurang för lite intagande av föda. Pekade på det som såg trevligt ut och blev visad till en plats att sitta ner. Inte långt efter dök en liten rund figur upp och dukade fram första rätten, "laozi". Pastaknyten med kött i. Dricka ingick. Det var varmt som te, men ser ut som mjölk men smakade mycket protein, lite som ägg. Jaja, det var inge höjdare. Kostade 20 Yuan, lite dyrt kanske men ok, då det ligger mitt emot Silk market.

Bilderna säger väl allt. Bara pinnar här. Jag har till och med blivit duktigt på att äta på kinesiskt vis. DÅ menar jag inte att äta med pinnar utan att slaska och slurpa som kineserna. Att fräsa ut en jätteloska övar jag också på men det är lite överkurs.