PARTY på kinesiska

Det är alltid underhållande och intressant att se hur olika kulturer skiljer sig, inte minst här i Kina, där det mesta känns exotiskt. En sak som jag ägnat lite mer tankekraft åt är kinesernas utgångsvanor. Vad tycker kineserna om att göra när de är lediga? Hemkommen tidigt på söndagsmorgonen vet jag i alla fall lite mer ;-)

Efter en heldags spring ute i stan skulle det bli trevligt med en utekväll i Peking. Jag och två tyska kollegor började med att undersöka "Lucky Street" som ligger i närheten och skall enligt sägnen bringa lycka men när vi kom dit var de flesta ställen väldigt tomma på folk varför vi tog första bästa taxi till Sanlitun. Egentligen ville vi till en annan pub som vi hade besökt i förra veckan men taxichaffören tyckte annat och vi hamnade på bargatan. Alla ställen på gatan hade inkastare och vi hann knappt gå ur taxin före den första inkastaren kastade sig över oss. Med lite prut på ölpriset på en 50% satte vi oss ner på lokalen. Lokalen bjöd på helkinesisk underhållning något som gjorde det svårt att prata i en normal samtalston men stämningen var topp. Nästa stopp blev "Q-bar" en lokal med en internationell prägel varför det var en hel del utlänningar. Det var dock lite för knöckfullt för att man skulle trivas en längre stund. Efter att jag tittat igenom Pekings internationella magasin på jakt efter någon trevlig lokal bestämde vi oss för en pub som låg i samma distrikt.

Återigen ville taxichauffören något annat och vi hamnade någon annanstans. Medan vi gick runt och tittade visade jag det kinesiska namnet på den ursprungliga lokalen för personalen dock utan vidare framgång. Var hade då vi hamnat? Jo, i en byggnad med en massa små rum där församlingar om upp till 20 personer festade och sjöng karaoke.

Medan vi går runt och kollar, kommer det plötsligt ut en kines och jag tar tillfället i akt att fråga om vi kunde joina hans trevliga fest. Och jo, det kunde vi. 5 minuter senare sitter jag med mina två tyska kollegor och en 7 kineser och festar loss med snacks, kinesisk öl och såklart karaoke. Tydligen firar de ena kinesens födelsefest. Kamerorna halas fram efter lite artighetsfraser. "Wo shi Ruidenren" =" jag är svensk." Gambei! = skål. Nu kör vi! Som tur var erbjöds en del internationella låtar så även jag kunde vara med i sjungandet och när jag stapplar hemåt med mina tyska vänner i Pekingmörkret är halsen hes av allt sjungande men det som jag tar med mig från mötet är kinesernas välvilliga inställning och vänlighet.