Egentligen hade jag blivit rekommenderat att gå till en vanlig affär för att köpa min kamera eftersom man slipper en hel del trassel. Och ja- jag kan bara hålla med. Det var nog enda och sista gången jag handlade kamera på det viset...(kanske)
Väl framme visste jag sedan besöket från gårdagen hur stället såg ut. Av med allt som kan störa, halsduk och mössa. Okej då kör vi! Precis innanför dörren, hör jag -"Sir, Hello Sir, Come have a look, came(r)la!! Hello!
- Dra åt helvete säger jag till kinesen som förstår budskapet och jag fortsätter in i djungeln. Klockan är redan eftermiddag så många bås är stängda men det kan vara bra att handla nu när de ska hem från jobbet. 7 våningar högt är huset, fast det finns ett par shoppingställen till. Oj oj! Jag skannar av båsen efter Canon kameror, vilka modeller jag hade antecknat som intressanta. Ny våning, enbart datortillbehör. jag går fram till ett skrivbord och pekar på LAN-kabeln, skriver upp 20 meter och vill veta priset. Helt ok, jag tryckte dock några Yuan så att kärringen blir lite stött men för 20 kr får jag 20 meter Lan något som är helt OK.
Jag fortsätter till våningen för kameror och skrattar när försäljarna försöker locka mig till deras ställen. Man ska dock veta att säljarna här är inte alls så pushiga som de på Silkmarket, där en stor del av besökarna är turister. Så jag föredrar detta, eftersom alla inte har lärt sig engelska och kan därför inte säga något när man glider förbi. Till slut ramlar jag över ett Canon-ställe och ser kameramodellen som jag är sugen på. Tjejen tar fram kameran som är inplastad som en brocolli på Konsum. Jaha, vad ska jag med denna då? Efter att jag förklarat att jag vill testa kameran så följer jag med henne upp i hissen till 11.e våningen där de har något "provrum", och i rummet runt borden sitter säljare och kunder och testar och förhandlar. Efter någon minut kommer en tjockis och tar fram kameran och jag kan börja provtrycka. Efter testande av olika modeller fastnar jag för en Panasonic. Nu börja förhandladet fast killen vill inte gå ner i pris trots idogt förhandlande. Jag tackar för kaffet och går.
Ute i korridoren där jag ska ta hissen ner, står två ynglingar och snackar om "piao" och med deras gestikulerande förstår jag att det har lägre priser. Haha. I alla fall följer jag med en killen upp en våning till ett annat rum, där det säljer kameror. Dock visar det sig till slut att de inte har kameran och jag går därifrån. Medan jag tar hissen nedåt, tänkter jag attt det kanske lika bra att sticka hem och ta kameran en annan gång, tex hemma i Sverige ;-) I alla fall när jag lämnar shoppingstället ser jag över gatan ett annat shoppingställe. Väl inne börjar jag snacka med en Panasonic-säljare som gav ett mycket bättre pris än tidigare. Dax igen alltså. Jag följde med honom till en annan byggnad till någon våning där kameror kunde testas. Rummet såg ut som en ungdomsgård. Varenda säljare såg inte att vara över 25. Det var en söndag kl 18, och förövrigt helgdag, men det var full business ändå. Efter att jag fått känna på kameran förhandlade jag till mig ett bra pris (hoppas jag) och lommade därifrån med en splajans ny kamera samt kvitto i handen. Efter denna pärs kände man sig tillräkligt sliten för att gå sova men en inbokad träff med ett par kinesesiska vänner samma kväll hindrade detta...turligt nog
Utsikt från ett av provbåsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar