Samma kväll som kamerainköpet hade jag bestämt träff med ett par kineser, kontakter som jag fick via en bekant som jag hittade på Skype. Jag hade därför endast haft sms-kontakt så det var lite gubbe i lådan jag tog taxin till adressen. Eftersom jag inte kunde hitta till samlingsplatsen ringde jag upp mina bekanta som kunde förklara för taxin vart den skulle åka. När jag stod utanför restaurangen och väntar kommer det till slut 2 kineser som är mina bekanta och de visar in mig på restaurangen till ett rum. När jag väl satt mig ner, sitter 11 kineser runt mig. Efter att den första känslan försvunnit börjar maten sakta att serveras. Känslan att ha 11 kineser stirandes på dig medan du ska börja äta med pinnar är lite speciell samtidigt som kommunikationen på engelska eller kinesiska mellan mig och de är relativt bristfällig. Dock är både skratt och leende ett internationellt språk och mina nyfunna vänner tycker det är både kul och våghalsigt att jag redan efter en vecka hittar på sådant här. Höjdpunkten på måltiden infaller nog när församlingen ber mig sjunga något på svenska. Oj då. Det fick bli svenska nationalsången fast jag måste erkänna att inte alla toner och textrader satt där de skulle, men det var det ingen som brydde sig om. Senare drog en annan kines igång en gammal barnvisa. Stämningen var hög och trevlig och kryddades med lite kinesiskt brännvin. Tydligen ska man inte säga "Gambei" =skål om man inte ämnar tömma glaset. Bra att veta i framtiden ;-)
Innan vi skildes åt hade jag skrivit upp mig för bergsvandring nästföljande dag...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det hade varit roligt att ser dig sitta tillsammans med 11 kineser!:-)
Du tog väl foto på allt detta roliga, för det vill jag inte missa:-(
Kramar från oss här uppe i Svedala!
shit va ballt du har. sitter här och blir helt avis. du är grym lillbrorsan!
Vägen till Kinas inre genom
Wille-kan-själv-syndromet!
Skicka en kommentar